emma

Dag två i Taupo gick vi Tongariro Alpine crossing, en 18 km lång vandring 2000 m rakt upp!
Vulkanen jag ska vandra upp på är den som är med i Sagan om ringen filmerna - Mount Doom




Här börjar vår vandring kl: 07.00 på morgonen, än så länge är humöret och konditionen på topp.




Här stiger solen över bergen.




Dit upp ska vi....




Ni ser min skugga, här är jag trött, oj oj oj. Uppförsbacken tar på både knän och kondis.




Nu har vi kommit nästan halvägs och det börjar bli mer WOW - känsla än trötthet. Vyerna från vulkanen är otroliga.




Här har vi gänget!

Vi är glada och lyckliga men fuskar lite om man jämför med den tuffing som saknas. Lena gick hela vägen upp till toppen så hon ligger bakom oss, vi nöjde oss bra med vår vandring. Från denna plats börjar gå neråt, vilket visar sig vara ännu värre än uppåt, haha det är aldrig riktigt bra.




Nu har vi kommit ner från vulkanen och kan beskåda vårt kämpedåd från avstånd, känns jävligt bra!




Resten av vandringen ner mot mål var vacker den med. Efter åtta timmar var vi nere vid bussarna och somnade ganska fort på vägen hem till vandrarhemmet.

I Taupo stannade vi tre dagar på Rainbow lodge, ett avslappnad och mysigt vandrarhem med skön sammanhållning till de andra backpackerna som bodde där. Första dagen i Taupo vanrade vi till Hauka Falls.




Heta källor med ungefär 42-45 grader där vi badade påvägen tillbaka från fallet.




Här börjar fallet få fart!




Här kommer det.....




......och här försvinner det!




Middag till solnedgången efter en skön dag i Taupo.

Vi började vår semester med två dagar i huvudstaden, lite sevärdigheter och lite strosande i butikerna. Här står jag med utsickt över Wellington.




Från utsickten gick vi genom en botanisk trädgård och avslutade med en lunch till en blåsorkester.




Ett trevligt café vid hamnen där vi stannade för en kaffe, men varför ta en kaffe när man faktiskt kan dricka en kall öl i sommarvärmen.




Ett kort och lite stressigt besök på nationalmuseet Te Papa. Det var för stort för att hinna med på en dag, men vi försökte få ut så mycket som möjligt på våra timmar bland historia, kultur, natur och djur.

 

Åkte lördagen den 14:e februari - Alla hjärtansdag och Min & Jonas 3-årsdag. Stannade vid en "lockout" påvägen där det var väldigt fint. Fruktansvärd väg dit, kringelikrog. Först upp för berget och sedan ner igen... puhhh




Hej Hopp, Nu är vi påväg tjejer!!

Vecka 3 hade vi lunch vid havet, första dagen åkte vi till Rabbit Island.



Evert och Erik badar.



Woooohoooo.......
                                                          ....livet är gött!



På väg igen.

Måndag 26 januari åkte vi runt till lokala konstnärer i Nelson regionen. Vårt första stopp var hos 71-åriga Christine Boswjik som är känd över hela New Zealand.



Denna blåa skapelse symboliserar en av männen som påverkat hennes liv.



Christines atelje hade en fantastisk utsickt.

     

Konst, trädgårdsgäs och mera konst..

För första gången under mina två veckor här får jag äntligen ta mig till stranden. Jag och Lena på väg till fots, vi råkar ta en omväg. Som tur är hittar vi en vänlig kvinna på vägen dit som hjälper oss att korta ner vår resa en bit.



50 minuter och 3 blåsor senare är vi framme, men det var det värt. Här är AnnSofie påväg ner i vattnet. på vägen såg vi faktiskt 2 rockor som simmar lungt intill prommenadkanten. Det gjorde mig lite uppmärksam när jag väl kom i vattnet. Men vår lärare Phillip säger att det är oftast ofarligaäven om de kan döda en utan problem. Jag ska nog vara uppmärksam alla fall.

Efter avslutning av vår marknadskurs hos Abel Tasman Tourism vandrade vi glatt vidare och hittade ett jätte mysigt ställe som heter Stingray. Allt var verkligen perfekt, själva restaurangen & baren, trevlig personal och god mat. Camilla, Eva och jag trivdes i soffan på innergården.



Till min goda mat fick jag god öl i en hink med is.. mmmmmm!!  

Andra veckan i skolan fick vi uppdrag av Abel Tasman Tourism som är turistorganisationen i Nelson att göra en marknadsplan till ett företag i regionen. Eva, jag, Lena, Jessica och Mikaela fick åka till Kaiteriteri och träffa Anna Ussher för att lära känna företaget. Detta är i slutet av veckan då vi presenterade vårt arbete. Där efter bjöd de på vin, öl och tilltugg. Ett mycket trevligt sätt att avsluta en kurs.

Vecka två i skolan hade vi som projekt att göra en marknadsplan för ett företag i Nelson området. Jag tillsammans med fyra tjejer från klassen fick ett företag som heter " Abel Tasman Mountain Biking" en av deras bas låg vid stranden vid Kaiteriteri. Vi hade lite tid över att springa ner och blöta fötterna.




Första gången som jag sätter mina fötter i sanden på New Zealand, hur härligt som helst!!!




Lena och Eva påväg ner till strandkanten, två av mina huskamrater.

Tillsammans med vår lärare Phillip vandrade vi upp till "Centre of New Zealand", en jäkla uppförsbacke på 25 minuter och jag fick kramp i mina vader så jag var sist upp på toppen...haha....








Precis där bor vi!



Vad kan jag säga...Ni ser själva!



Klara färdiga gå!!
Försten ner...

(det kanske går bättre åt det hållet?!)



Rakt ner har ni Trafalgar street i centrala Nelson.



Katedralkyrkans klocktorn på toppen vid trapporna på Trafalgar street.
 


Töserna och vår lärare Phillip till höger vid trapporna på Trafalgar street.

Vår maorivecka forsatte dagen efter vi kom hem från maoribyn och mannen med inlevelse är vår guid Mick vars mamma bor i byn vi besökte. Han berättar för oss vad som hände maurierna när "den vita mannen" (engelskmannen) kom till New Zealand och tog ifrån maorierna deras mark och satte dem i arbete för europeernas skull.







Hälften av klassen och 2 dollars ligan i röd hatt till vänster.



Här är vi i Queens garden som Engelskmännen en gång i tiden rensat upp ursprungliga växter och planerade europeeiska växter för att det skulle efterlikna England. Det är därför vi känner igen så många växternär vi är ute och vandrar. Till en början fanns det inte ens gräs på New Zealand utan det har engelskmännen importerat ihop med en drös grejer som inte fanns här på ön från början.

Detta är ett skådespeleri från en av grupperna där fiskarna upptäcker att  jätte bläckfisken har tagit all deras fisk i nätet. En historia om maorihjälten Cupé som dödar bläckfisken till slut och delar den i två delar.

Andra dagen i skolan fick vi besöka en maoriby som ligger 5 minuter utanför Nelson. Innan vi blev inbkjudna var vi tvugna att visa att vi inte kom för att kriga. Krigarna i byn visade att de inte var några fjantar och att de skulle slåss om vi var fientliga.



Som ni ser!
Jag tycke de var rikigt otäcka, när de fick till deras tjut som ekade i hela byn ryckte jag till ordentligt. Nästa steg efter denna scen lägger krigaren ner en liten växt på marken framför killarna i vår grupp som var våra beskyddare. Plockar våra män upp växten är det ett bevis på att vi kommer i fred. Eftresom Evert plockade upp växten ropar kvinnorna i bakgrunden att vi är välkoma in och krigarna får backa.

På vägen fram till bygnaden stannar vi till för att minnas våra kära som lämnat jorden. Maorierna menar på att:

" Om någon minns en lever man vidare i sitt paradis "

Väldigt fint tycker jag, det känns bra att en minnen och tankar får mina saknade familjemedlemmar och vänner att leva vidare i sitt paradis. Så jag sände några tankar till min underbara mormor och till lilla Ebba som jag vet har det bra där de själva väjer att leva vidare.



Vid det här stadiet har vi blivit varmt välkomna, de älsta männen har hållt ett tal från maorierna och vår guid har hållt ett tal där han berättar mer om oss som han fått reda på tidigare under dagen. Vi har även fått sjunga en sång, vi valde "Idas sommar visa" och det gick hem.

Nu pratar alla helt plötsligt skitbra engelska och skrattar och skämtar, det blev en liten chock för mig eftersom jag trodde att de verkligen var infödingar och levde traditionellt. Men inte då, det var mer ett spel för att vi skulle få se hur det gick till för två generationer sedan. Det var ju väldigt spännande och intressant men lite snopet att det tog slut så fort.



Denna kille hade ett väldigt krångligt namn att jag inte kommer ihåg.



Det här är Harold, hans farfar kommer från Holland tror jag.



Hela klassen fotades med de "hårda & tuffa" krigarna. Från vänster har vi Therese och Sandra.

På kvällen åt vi god mat och fick lära oss mer om Maorierna och deras förfäder, vi sov alla på golvet inne i templet och innan det var läggdags hade vi dans, sång och musik. Senare visade de även film för de som ville se.
En jätterolig dag helt klart!




Kl 07.00 tog vi en morgonpromenad till en kyrkogård som låg nån kilometer från maoribyn. Det var en fantastisk plats all bli begraven på. Alla gravplatser hade fin utsickt och många av gravplatserna hade växter och träd istället för gravsten.
Maorierna sa att de inte skulle kunna äta den frukt som växer på kyrkogården eftersom dess rötter kommer från de begravda. Innan vi lämnade kyrkogården fick vi vatten i händerna som vi gnuggade in, klappade två gånger och skvätte sedan upp vattnet i ansiktet.

Camilla min rumskamrat och jag i den lilla parken som låg mellan kyrkogården och Maoribyn.

Efter promenaden var det frukost och avslutningslektion, vi lärde oss nya sånger och fick avsluta vårt besök med att tala om vad vi tyckt om och vad vi inte uppskattat. Jag sa att jag inte uppskatta att det skrämmde skiten ur mig ute vid grinden!

Utsickt över havet, stranden ligger till vänster om ön..


Måndag morgon var spännande och lite halvjobbig eftersom jag inte riktigt visste exakt vad utbildningen skulle innebära. Det blev väldigt avspänt ganska snart, Vår rektor och kusransvarig heter Elizabeth och hon är väldigt lätt att ha och göra med. Hon gick även igenom vårt schema vilket blev en lättnad. De hade ändrat på en del från tidigare år, till det bättre måste jag säga och det kändes bra.

Elizabeth och hennen man samt vår busschaufför tog oss runt i stan och berätta om sånt som är bra att veta. Det var en kort dag och en bra början på veckan.

Efter en mager frukost på vandrarhemmet gick vi ut på stan i Christchurch. Tillsammans med mina blivande huskamrater prommenerade vi på stadens gator. Vi tog oss till en botanisk trädgård som låg väldiigt fint vid vattnet. När vi fått nog av alla gigantiska träd tog vi en shoppingrunda. Det fanns massor av roliga butiker men fredagen spenderade vi mestadels i affärer för frilufsliv och det är inget roligt att köpa.

Till kvällen handlade vi mat så vi kunde laga middag på vandarhemmet och drack några öl. Tanken var vin men det är inte det lättaste. De godtar endas Nya Zeelänskt ID kort/körkort eller pass vilket vi självklart inte hade med oss så vi fick inte köpa något vin. Snopet!!!

Jetlag hade jag fortfarande så kvällen blev inte långvarig, lite drag på vandrarhemmet var det allt men jag somna tidigt.








På lördagen fick vi shoppa i de roliga affärerna. Det var ju sommarrea så de mesta kläder köpte jag för halva priset, hur bra som helst. Till eftermiddagen skulle vi möta upp ännu en huskamrat som också fick äran att köra bilden som vi hyrde till Nelson. Hon hade varit på semester i Australien och övningskört vänstertrafik så det gick jättebra. Konstig känsla att köra på vänster sida och det känns som att all mötande trafik kör på fel sida. Jag hade haft svårt att fixa rondellerna men det klarade AnnSofie hur bra som helst.







Bilresan till Nelson tog oss 4-5 timmar och vägen dit var rikiigt kringelikrog så jag och några andra i bilen blev allt lite åksjuka. VI var framme runt 22 på kvällen och vart glatt överaskade när vi öppna dörrarna till husen.
Stort och fint med rymliga rum, högt till tak och ett fantastiskt kök.
Jag kände att huset var värt varenda krona som det hade och skulle kosta mig.

Jag och Camilla bestämde att vi skulle dela rum, vi fick det största sovrummet. Det är blått, grönt och lila, det låter fruktasvärt men färgerna är sköna och jag sover så jävla gott i sängen att jag inte vill kliv upp på morgonen och längtar tills jag får gå och lägga mig på kvällen. Jag blev jätteglad att fick Camilla som rumskamrat, vi är lagom lika så det blir nog gör bra.







Att vakna i huset på 5 Scotland street kändes lyxigt, huset blev bättre och bättre. Vår trädgård och uteplats gjorde det hela ännu bättre. Eftresom vi hade kvar vår hyrbil passade vi på att åka på en sitesing runt stan och att handla. Det är alltid lika roligt att få gå i nya mataffärer tycker jag. Smaka på nya saker och det är alltid annorlunda mot vad man är van vid.

Till kvällen åt vi grillat, åhhh det smaka så gott!