emma

Andra dagen i skolan fick vi besöka en maoriby som ligger 5 minuter utanför Nelson. Innan vi blev inbkjudna var vi tvugna att visa att vi inte kom för att kriga. Krigarna i byn visade att de inte var några fjantar och att de skulle slåss om vi var fientliga.



Som ni ser!
Jag tycke de var rikigt otäcka, när de fick till deras tjut som ekade i hela byn ryckte jag till ordentligt. Nästa steg efter denna scen lägger krigaren ner en liten växt på marken framför killarna i vår grupp som var våra beskyddare. Plockar våra män upp växten är det ett bevis på att vi kommer i fred. Eftresom Evert plockade upp växten ropar kvinnorna i bakgrunden att vi är välkoma in och krigarna får backa.

På vägen fram till bygnaden stannar vi till för att minnas våra kära som lämnat jorden. Maorierna menar på att:

" Om någon minns en lever man vidare i sitt paradis "

Väldigt fint tycker jag, det känns bra att en minnen och tankar får mina saknade familjemedlemmar och vänner att leva vidare i sitt paradis. Så jag sände några tankar till min underbara mormor och till lilla Ebba som jag vet har det bra där de själva väjer att leva vidare.



Vid det här stadiet har vi blivit varmt välkomna, de älsta männen har hållt ett tal från maorierna och vår guid har hållt ett tal där han berättar mer om oss som han fått reda på tidigare under dagen. Vi har även fått sjunga en sång, vi valde "Idas sommar visa" och det gick hem.

Nu pratar alla helt plötsligt skitbra engelska och skrattar och skämtar, det blev en liten chock för mig eftersom jag trodde att de verkligen var infödingar och levde traditionellt. Men inte då, det var mer ett spel för att vi skulle få se hur det gick till för två generationer sedan. Det var ju väldigt spännande och intressant men lite snopet att det tog slut så fort.



Denna kille hade ett väldigt krångligt namn att jag inte kommer ihåg.



Det här är Harold, hans farfar kommer från Holland tror jag.



Hela klassen fotades med de "hårda & tuffa" krigarna. Från vänster har vi Therese och Sandra.

På kvällen åt vi god mat och fick lära oss mer om Maorierna och deras förfäder, vi sov alla på golvet inne i templet och innan det var läggdags hade vi dans, sång och musik. Senare visade de även film för de som ville se.
En jätterolig dag helt klart!




Kl 07.00 tog vi en morgonpromenad till en kyrkogård som låg nån kilometer från maoribyn. Det var en fantastisk plats all bli begraven på. Alla gravplatser hade fin utsickt och många av gravplatserna hade växter och träd istället för gravsten.
Maorierna sa att de inte skulle kunna äta den frukt som växer på kyrkogården eftersom dess rötter kommer från de begravda. Innan vi lämnade kyrkogården fick vi vatten i händerna som vi gnuggade in, klappade två gånger och skvätte sedan upp vattnet i ansiktet.

Camilla min rumskamrat och jag i den lilla parken som låg mellan kyrkogården och Maoribyn.

Efter promenaden var det frukost och avslutningslektion, vi lärde oss nya sånger och fick avsluta vårt besök med att tala om vad vi tyckt om och vad vi inte uppskattat. Jag sa att jag inte uppskatta att det skrämmde skiten ur mig ute vid grinden!